REST IN PEACE

Åhh.. jag vet inte vad jag ska säga..
Han e ju den som betytt mest för dej hela tiden... 6 år... Och nu e han bara bort.. Jag kan inte fatta. Jag kände honom ju inte själv, men ändå kändes de som jag kände honom genom dej...
Jag tycker så fruktansvrt synd om dej. Som om du inte har tillräckligt med dina andra saker. De känns som de här inte behövde hända... Och absolut inte just nu... Om man kan säga så??

Åhh allt e bara så konstigt...
Tänk hur fort saker o ting kan vända. Dom hade precis köpt hus, och skulle ha en bebis nu i höst. Och nu e allt bara borta. Hon står där helt själv, för hoppningsvis så har hon ju riktiga vänner.

Till A och andra närstående
Jonatan berättade för mig om Nangijala, landet dit man kommer när man dör. Det är någonstans på andra sidan stjärnorna. Där är lägereldarnas och sagornas tid och det kommer du att tycka om. Det var från Nangijala som alla sagor kom, sa han, för det var just där som allting hände, och kom man dit, så fick man vara med om äventyr från morgon till kväll och på nätterna också, sa Jonatan.
"Det du, Skorpan", sa han. "Det blir annat det än att ligga här och hosta och vara sjuk och aldrig kunna leka."

Jag hoppas att du har det bra nu! Och du Anna-Karin... Du vet att de bara e o höra av dej!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0