Från igår... Lund resan
Äntligen framme!
Efter mycket velande hur vi skulle ta oss hit, bestämde vi oss i sista sekund att ta tåget.
Tåget gick 16.05 från Södertälje syd. Men eftersom vi först hade sagt att vi skulle ta bilen, och lämna av Zina och käka lunch hos svärföräldrarna vid 12 tiden, blev det inget slapp hemma. Nopp, det va bara och göra sig klar och åka och hämta ut biljetterna, för att sedan åka till svärföräldrarna och äta lax och potatis. Mumma!
Efter flängt runt lite på Ö&B och Jysk, skrattat ihjäl sig och haft lite långtråkigt ((När vi väntade på tåget)) Var det ÄNTLIGEN dax och få slå sig till ro på tåget. Vi hade en moster ((??)) med sin systerdotter mittemot oss. Flickan, som förövrigt hette Ellen, va ca 2år, och läskigt söt. Det är kul med barn på tåg. Iallafall om dom är tysta.. Den här Ellen va tyst. Eller busig. Jag tror hon försökte få min uppmärksamhet när hon stod och bet i min tidning som jag höll på o läsa. Men då sa hennes moster till henne att jag nog ville läsa min tidning. Då sa Ellen- Det är ingte bra och läsa. Då hade ja precis läst klart tidningen och slog ihop den. Nu undrar jag vad hon tänkte.. Tänker hon nu att Ha jag kunde påverka en 25 årig tjej så hon slog ihop sin tidning. Eller Oj vad lätt det gick och få en tjej och göra som man ville.
Dom gick av i Norrköping. Där möttes dom av Ellens mamma. Dom vinka glatt när tåget åkte. Vi vinkade tillbaka.
Resan fortsatte neråt landet... Jag som hade hoppats på och kunna blogga på vägen, fick se mig om efter nåt annat och göra.. Inget internet.... Men imorn ska de finnas. Imorn är det ju x2000 vi åker. Idag åkte vi bara mjölktåget/ Inter City..
Framme på ”hotellet” blev det knas... Jag va inte inskriven. Men det fanns en Sandra Nilsson. När jag sa att jag hette de förut tror jag hon ignorerade det. Eller så hörde hon inte det. Eller hin hörde vad hon ville höra.
Vi stod där i säkerligen 15 minuter. När dom kom fram till att det var jag som va Sandra Nilsson, hade dom även skrivit att min mamma skulle följa med mig. ??? Vad skulle min mamma med och göra tänkte jag då.
Hon jag pratade med när jag bokade hotellet måste haft en kraftig vaxpropp eller nåt liknande.
Nu ligger vi iallafall på rummet. Jag blev glatt överraskad när jag såg att det var riktiga sängar och inte några avdankade sjukhussängar. Faktum är att jag faktiskt gillar rummet. Det är enkelt men mysigt. Dock påminner korridoren om ett bårhus. Och våra ”grannar” är BB. Men men, imorn bär det av hemåt igen.
Nu ska jag försöka sova lite.
