♥ Fru Sjöberg ♥

Imorse hade jag inte ställt nån klocka alls. Jag vaknade av mig själv vid 9.
Då jag hade glömt mina kläder nere i badrummet gick jag ner dit, klädde på mig och tog tag i dammsugaren.
Ja ni läste rätt!
Jag började dammsuga innan jag ens hade druckit kaffe. Zina låg kvar på övervåningen, vilket beydde att det inte var nåt akut för hennes del.
Anders går ju en kissa och bajsa promenad med henne innan han åker till jobbet.

Efter dammsugningen drack jag kaffe, satte mig vid datorn och svarade på kmmentarer. Sen ringde Hanna. Hon höll på att påta i trädgården. Jag blev väldigt inspirerad och taggad till att gå ut och klippa gräset.
Sagt och gjord.

Lilla gräsmattan blev halvkluppen när det var dax att tömma uppsamlaren.
Sen gick den inte att starta.

Svor en ramsa, och försökte sedan ringa min man som inte svarade.
Grannen sa att de kunde vara tomt på bränsle. Jag kollade. Mycket riktigt.

Nu står gräsklipparen mitt ute på gräsmattan. Jag förösöer få tag på min man som är fullt upptagen på jobbet, då han jobbar själv.
Jag får heltenkelt vänta tills han kommer hem, eller ringer. Jag vet ju inte vart de finns bensin. Och skulle jag chansa så blir de med största säkerhet fel dunk.

Istället gick jag in och fortsatte läsa min gråta-massor-bok.
När Livet Stannar heter den. Det handlar om en kvinna som förklorade 2 av sina 3 barn, sin man och sina 2 bästa vänner i tsunamin.
Jag kna verkligen inte hålla tårarna tillbaka. Redan från sida 1 kom dom. Usch den är så hemsk! Jag fattar inte varför jag alltid ska läsa sånna där hemska böcker.

Jag läste Pigges bok, 10.31 på morgonen i Khao Lak. Men den är inte hälften så hemsk som denna. Han skrev visserligen mest om hur bemötandet och hjälpen från myndigheterna var.
När livet stannar är skrivet av Malin i dagboksformat.

Usch. Jag avundas dom inte. Ingen av alla som var med i tsunamin.

Nu måste jag fortsätta med min bok. ELler jag kanske borde äta lunch, då jag inte har ätit nåt än..